Den 27 oktober släppte den liberala tankesmedjan Timbro en rapport med titeln “Svensk vindkraft – 215 miljarder senare”. Reaktionerna har varit många och tonläget ofta högt. Andra har funderingar om själva debatten. Rapporten debatteras på Twitter (sök på #timbrogate, #vindkraft) och på debattsidor, både för och emot.
Det rapporten tar upp, att vindkraften de senaste tio åren blivit konkurrenskraftig först när stödsystem och produktionsspecifika skatter tas med i beräkningarna och att vindkraften står för en mindre del av den totala produktionen, är ur ett energibranschperspektiv inte några egentliga nyheter. Utmaningarna att bygga ut näten för att ta emot en ökad andel vindkraftsproduktion och att behovet av reglerkraft också ökar är inte heller några nyheter. Den pågående debatten handlar dock inte om dessa strukturella frågor utan fokuserar på de siffror som presenterats.
Jag kan konstatera att även denna gång så hamnar det som har blivit den energipolitiska debattens signum – ett kraftfullt försvarande eller argumenterande emot en specifik produktionsform – i centrum. Alla former av energiproduktion har för- och nackdelar och det är viktigt att det går att föra ett samtal kring dessa.
Från Fortums sida ser vi en utveckling av energisystemet där många olika produktionsformer samsas och kompletterar varandra. En utmaning finns i det som tas upp i rapporten, behovet av klimatneutral reglerkraft på en integrerad europeisk elmarknad. Utvecklingen av smarta nät är en del av lösningen, viktigt är dock att komma ihåg att dessa även behövs för möjligheten till småskalig produktion och energieffektivisering.
Elcertifikatssystemet är ett sätt att subventionera en omställning som strävar mot de marknadsmässigt bästa alternativen “inom subventionen”. Såväl ny vattenkraft som biobränslebaserad kraftvärme uppfyller också kriterierna och från Fortums sida hoppas vi naturligtvis att även vågkraft och olika former av solenergi kommer in på marknaden framöver. En fråga att lyfta och diskutera i detta sammanhang skulle närmast vara om politiskt beslutade planeringsmål för specifika kraftslag är det bästa sättet att få full effekt av elcertifikatssystemet?
Det som rapporten bara snuddar vid – Är nuvarande utbyggnadstakt av vindkraften den samhällsekonomiskt och klimatmässigt bästa åtgärden för att nå målen eller skulle det ge bättre effekt att satsa delar av resurserna på andra åtgärder som en omställning av trafiksystemet och energieffektivisering av lokaler? – är en diskussion som borde få en mer framträdande plats. I de projekt vi bedriver inom klimatstadsdelen Norra Djurgårdsstaden är helhetsperspektivet viktigt för en energieffektiv resursanvändning.

