Vid seminariet anordnat av Svenskt Näringsliv (SN) diskuterades om miljöbalkens regelverk - som tillkommit för att utveckla samhället mot ökad hållbarhet - snarast får en motsatt effekt genom snåriga och omständliga processer. Niklas Skår från SN inledde med att måla upp en ganska hotfull bild. Investeringsnivån går generellt ner och basnäringen flaggar upp att en orsak till detta är vår miljö- och planlagstiftning. Eller är det snarare tillämpningen av lagstiftningen som är problemet? 50-80 % av de förbättringsåtgärder som genomförs inom företagen kräver någon form av miljötillstånd, och då blir den offentliga sektorns handläggningskapacitet lätt en flaskhals. Flera av företagen kunde vittna om vilka problem detta medför. Ramböll gör en studie av ledtiderna hos de tillståndsgivande myndigheterna, värt att hålla utkik efter när det kommer våren 2012.
Kerstin Lindberg Göransson berättade om Swedavias kniviga läge i Arlanda. Med utsläppsvillkor som omfattar resor till och från flygplatsen - vilket motsvarar 50 % av CO2-utsläppen - måste man jobba okonventionellt. En effekt av detta är att andelen biogasbilar inom taxinäringen i Stockholm är hög. Det är ju bra. Nu står man inför en svår målkonflikt - om kravet att av bullerskäl inte flyga över Upplands Väsby kvarstår tvingas man stänga nya banan 3 och halverar kapaciteten. Swedavias problem verkar i första hand handla om att ett i deras ögon ogenomtänkt villkor får konsekvenser som totalt sett inte leder rätt. Dessa villkor är dessutom beslutade på regeringsnivå och därför särskilt svåra att ändra.
Mathias Edstedt från Stockholm Gas kunde sedan berätta om den segdragna tillståndsprocessen kring den planerade rötningsanläggningen i Skarpnäck. Här krävs både miljötillstånd och ändrad detaljplan. Ärendet inleddes år 2006, och dagsnoteringen är att vi väntar på regeringens avgörande i planärendet sedan december. Planärendet är nu uppe i 2,5 års handläggningstid. Miljötillståndsärendet ligger också för beslut hos länsstyrelsen. Vi väntar, och riskerar att tappa det Klimpbidrag som status beviljat projektet.
Peter Nyström från gjuteriföreningen slog ett slag för de lite mindre företagen, som av konkurrensskäl ofta behöver korta ledtider för att inte tappa affärer. Småföretagen drabbas också hårt av att riktigt små incidenter ibland anmäls till åtal. T ex 10 liter skäremulsion som rinner ut på fryst yta och till 100 % saneras upp - är det vettigt att belasta myndigheterna med åtalsprocessen då?
LKAB känner starkt hur tiden går - man vill expandera, befintliga kunder vill ha ökade leveranser, men man fastnar i processfrågor om ifall flera anläggningar ska provas samordnat eller inte. Det stor stora värden på spel och tid kostar mycket pengar, vilket är frustrerande. Särskilt om affärerna går oss förbi och hamnar i verksamheter och länder som har sämre miljöprestanda. Lunds Energi fick prova på problemen med bristande samordning mellan plan och bygglagen och miljöbalken. Enligt detaljsplanebeslutet är Örtofta rätt placerat. Enligt Miljööverdomstolen är lokaliseringsutredningen inte bra nog.
Några gemensamma slutsatser kunde dras i diskussionen som följde:
- Säkra att myndigheterna får bygga upp och behålla kompetens
- Strama upp tillståndsprocessen så att det inledande samrådsförfarandet ger verklig och styrande och kanske tom bindande input
- Lär även av de goda exemplen! Där det gått bra - vad har varit bra? Har ansökningarna varit bättre?
Av: Ulf Wikström
